Logopeden i skolan - Johanna Kristensson, Kärnhuset i Halmstad

En blogg om språk-, läs- och skrivsvårigheter och assisterande teknik
  1. Bild: Katie Gerrard/Unsplash

    Dyslexirörelsen i Sverige startar idag kampanjen ”Rättvisa nationella prov” för att det ska bli lika naturligt för elever med dyslexi att få använda sina hjälpmedel i alla delar av skolundervisningen, som det är för synnedsatta personer att få göra det. Genom kampanjen vill vi förändra synen på vad läsning är.

    Följ kampanjen i sociala medier genom taggen #rattvisaNP eller på hemsidan https://rattvisanp.org/. På hemsidan finns citat av forskare, en lista med företag/organisationer som stödjer oss i frågan, en namninsamling för alla som vill stödja frågan och en möjlighet att vittna om sin upplevelse.

    Alla sätt att läsa är bra – ögon, öron eller fingrar. För elever med dyslexi är läsning med öronen det främsta sättet att förstå text. Elever med dyslexi måste få använda sina hjälpmedel på nationella proven; att läsa proven med öronen testar läsförståelsen.  

    I kampanjen deltar Dyslexiförbundet, Svenska Dyslexiföreningen, Läsrörelsen, Föräldraföreningen för dyslektiska barn (FDB), Susanna Cederquist/En bild av dyslexi och Disability Rights Defenders Sweden och Svenska Dyslexistiftelsen.

    På hemsidan hittar du namnen på forskare och andra intressenter som stödjer kampanjen, bland andra professor emeritus Mats Myrberg och Prinsparets stiftelse.

  2. Den 15 oktober är det dags för den årliga Tal- och språkkongressen. Arrangör är som vanligt SITS - Svensk Intresseförening för Tal och Språk
     

    Temat i år är Digitalisering och språkutveckling - möjligheter och utmaningar. Föreläser gör Susanne Kjällander, Ann-Christina Kjeldsen, Sara Willermark, Tobias Gard samt min kollega Erica Eklöf tillsammans med mig Johanna Kristensson. 

    Kongressen kommer i år att vara helt digital, och det går bra att anmäla sig fram till den 1 oktober. Anmälning och mer information hittar du på denna sida

  3. Undervisning i lågstadiet när det gäller läs- och skrivinlärning är en grundläggande och demokratisk rättighet för alla elever. Det är ett mödosamt hantverk eftersom det gäller att försöka ge alla elever en god förutsättning till att avkoda för att de ska kunna ta till sig och förstå skriven text. Alla elever SKA således också få möjlighet att lära sig läsa och skriva för att kunna genomföra sin skolgång och för att kunna göra sin röst hörd i vårt demokratiska samhälle. Ca 20- 25 % elever går ut nian utan tillräckliga läs- och skrivfärdigheter. En del elever stöter på svårigheter tidigt, då förmågan att avkoda text på ett effektivt och ändamålsmässigt sätt inte utvecklas i takt med andra jämnårigas. I detta inlägg fokuserar jag på just på den tidiga avkodningen.

    Många skolor och kommuner (men långt ifrån alla) har olika strategier för att fånga upp elever i riskzonen för att utveckla läs- och skrivsvårigheter. Det kan röra sig om olika lässcreeningar och (förhoppningsvis) direkt kopplade åtgärder för att tidigt sätta in adekvata insatser för dessa elever. Ju tidigare en åtgärd sätts in, desto bättre, långvarig effekt. Många gånger fastar man tyvärr i screeningskedet, dvs. man har inga strategier för att åtgärda läs- och skrivsvårigheterna genom en strukturerad, intensiv lästräning. Detta innebär att vi är ganska bra på att identifiera, men mycket sämre på att organisera för olika åtgärder (generellt talat). 

    Läsning är (mycket förenklat) en produkt av avkodning och språkförståelse (Gogh & Tunmer, 1986), även kallat "The simple view of reading". Om inte den ena faktorn finns så uppnås inte faktisk läsförståelse (eftersom det är en produkt). Detta innebär att både avkodning och språkförståelse är två centrala (och samverkande) delar som en elev behöver behärska för att kunna ta till sig innehållet i en text. Trots detta är det otroligt lite fokus på just avkodning i det centrala innehållet i kursplanen för svenska i åk 1-3. Lite luddigt beskrivs det i de reviderade kursplanerna som "sambandet mellan ljud och bokstav. Strategier för att avkoda, förstå och tolka ord, begrepp och texter". Det är princip allt som står skrivet. De allra flesta som värnar för god läs- och skrivpedagogik menar att det är högst väsentligt att lära elever läsa och skriva tidigt, dvs. i åk 1. Uppvisar elever svårigheter redan på höstterminen i åk 1 måste specialpedagogiskt stöd sättas in direkt. 

    Inger Fridolfsson utmanar Skolverkets bedömningsstöd

    En person som har lyft (och lyfter) dessa dilemman är Inger Fridolfsson, speciallärare med magister i specialpedagogik. Hon föreläste senast på den Nionde nordiska kongressen i dyslexipedagogik med rubriken "Bedömningsstöd i åk 1 - ett tillförlitligt verktyg?". Det obligatoriska Nationella bedömningsstödet ska stödja pedagoger i att tidigt kunna uppmärksamma elever som riskerar att få och elever som har läs- och skrivsvårigheter. Enligt Inger och flera magisteruppsatser är emellertid detta bedömningsstöd långt ifrån tillräckligt. Snarare är det så att många elever med nedsatt läs- och skrivförmåga godkänns med det nationella bedömningsstödet och riskerar därmed att inte fångas upp.  

    Ett syfte (av flera) med bedömningsstödet i åk 1 är att kunna identifiera de elever som riskerar att inte nå kunskapskraven i åk 1 och 3. I svenska bedöms läsning och skrivning. Inger har fokuserat på läsdelen. Hennes reflektioner är:

    • De nio enstaka ord som bedöms är inte isolerade från kontext, utan bedöms från ett sammanhang med bildstöd. Det går således att "gissa" sig till vad det står. 
    • Det är för låga krav på vad en elev ska klara av att läsa. Det är endast dessa nio ord som bedöms (som eleven dessutom får i en kontext). Förväntningarna är alltför lågt ställda. 

    • I princip ALLA elever som har lässvårigheter klarar denna läsuppgift. 
    • Ingers elever som läser så långsamt som 21 ord/minut får godkänt med bedömningsstödet. Att läsa 21 ord/minut är innebär en mycket(!) begränsad läsförmåga. 
    • Vi har sänkt kravnivån för hur elever avkodar nu för tiden mot hur man lärde sig avkoda ord för 50 år sedan. Varför skulle elever har svårare nu är förr? Och varför ska vi sänka kravnivån när det gäller avkodning? 
    • Det tar tid att genomföra bedömningsstödet per elev (ca 15 minuter/elev). En enskild klasslärare med många elever hinner inte alltid själv genomföra bedömningen. Det finns andra normerade tester som man kan göra i grupper som tar mindre tid. Givetvis ska man ge elever som uppvisar svårigheter mer tid för läsbedömning. Men det kanske inte behövs med alla i klassen. 
    • Skulle all den tid som tas i anspråk för bedömningen kunna användas för att undervisa elever i läs- och skriv?
    • På många skolor går ALL speciallärartid åt till att genomföra bedömningsstödet. Ingen tid finns för att träna enskilt med eleverna. 

    Inger lyfter ett par examensarbeten för att för att stödja sin tes - är bedömningsstödet alltför grovmaskigt? Alla dessa examensarbeten visar att, till skillnad från normerade avkodningstester, blir nästan alla elever godkända med bedömningsstödet. MEN om man använder normerade tester, såsom Läskedjor, LäSt, OLAF, Legilexi etc, så identifieras elever som har faktiska avkodningssvårigheter. 

    • Alltså, en fjärdedel som identifieras med Läskedjor (stanine 1-3, dvs. de 23 % lägst presterande) får godkänt med Skolverkets bedömningsstöd. 
    • Andra studier visar på en takeffekt av Skolverkets bedömningsstöd, dvs. att bedömningsstödet identifierar inte de elever som behöver stöd eftersom de når nästan samma mål som de som är bra på att läsa. Men det är stor skillnad när de bedöms med normerade tester. Då fångas de upp. 


    • Många lärare efterfrågar tester som inte är "för svåra", dvs. man VILL att eleverna ska klara av testerna. Vill man ha enklare test så att alla elever klarar sig eller vill man kunna sätta in adekvata insatser om eleverna uppvisar svårigheter? Vitsen måste ju vara att kunna hjälpa elever som behöver extra träning. 
    • Vi behöver helt enkelt ha ganska hårda kravnivåer för att upptäcka elever som behöver det och kunna sätta in adekvata insatser från start. Inte sätta kravnivån för lågt. 
    • "Konsekvenser vid användning av bedömningsstödet kan vara att elever med adekvat läsförmåga inte får tillräckligt med utmaningar, eller att de med risk att få lässvårigheter förbises." (Adegren & Aidanpää, 2019)
    • Detta innebär att "i vissa delar är bedömningsstödet inte bättre än slumpen på att identifiera elever i risk för att få lässvårigheter" (låg sensitivitet, dvs. det fångar in få elever och många missas). Såväl goda som svaga läsare riskeras att förbises. 
    • "Stora skillnader mellan Skolverkets bedömningsstöd av läsförmåga i åk 1 och de normerade screeeningstesterna när det gäller identifiering av elever med svag avkodningsförmåga" 
    • "Detta ger en en indikation att bedömningsstödet inte i tillräcklig utsträckning fångar upp de svagaste läsarna (Nykäinen & Bäckström, 2019).

    Examensarbeten som det refereras till ovan:

  4. Under våren 2021 har jag och tre styrelseledmotskollegor i Svenska Dyslexiföreningenuppdaterat och omarbetat föreningens modell för utredning av läs- och skrivsvårigheter. 

    Utredningsmodellen fokuserar på läs- och skrivfrämjande arbete, screening, kartläggning och individuell utredning samt på adekvata insatser. 

    Syftet med utredningsmodellen är ge ett stöd för att tidigt upptäcka och åtgärda alla elevers läs- och skrivsvårigheter i ett så tidigt skede som möjligt. Den ger också vägledning kring hur man kan tänka om vissa insatser inte leder till önskade resultat och där det behövs en mer fördjupad kartläggning. Utredningsmodellen vänder sig till yrkesverksamma lärare, speciallärare, specialpedagoger, skolhuvudmän m.fl. 

    Skriften finns tillgänglig för alla på Svenska Dyslexiföreningens hemsida

    Bli gärna medlem i Svenska Dyslexiföreningen. Du får då en prenumeration av tidskriften Dyslexi - aktuellt om läs- och skrivsvårigheter samt rabatt på kurser och utbildningsdagar som föreningen anordnar. 

  5.  

    oKeyboard heter det nya tredjeparts tangentbordet från Oribi. oKeyboard laddas ner som en app antingen till din iPhone eller iPad. När tangentbordet är aktiverat fungerar det sedan i alla appar du kan skriva i. 

    oKeyboard erbjuder ett unikt stöd för alla som emellanåt behöver stöd i sitt skrivande och som ibland (eller ofta) har svårt att stava. Ordförslagen baseras mycket på hur ordet är uppbyggt rent ljudmässigt och du kan därför få upp det korrekta ordet "journalist" presenterat, även om du skriver "sjonalist". 


    Har du sedan tidigare iPad-appen Oribi Writer så ingår det nya tangentbordet i den appen. Laddar du ner det från App Store kostar oKeyBoard 75 kr. Se gärna filmen nedan för en demonstration av oKeyboard. 

    oKeyboard innehåller

    • avancerad ordprediktion som även tar hänsyn till grava felstavningar. Du kan få korrekta ordförslag vid felstavningar som ajråbics (aerobics), schanger (gener) etc. 

    • tusentals exempelmeningar som hjälper dig avgöra om du stavat rätt i sammanhanget. T.ex. vid ord som jul/hjul, busen/bussen mm.

    • Uppläsningsstöd med talsyntes av alla ordförslag och exempelmeningar

    • "Skriveko" eller "talande tangentbord" som läser upp alla bokstavsljud, ord och meningar medan du skriver. Du kan med andra ord ofta höra om du skriver fel. 

    • Autokorrektion (valbart) som automatiskt rättar upp felstavningar som "altid", "abbonemang", "jilar" mfl. Denna rättar betydligt bättre än den inbyggda. 

    • Möjlighet att lägga till egna ord i ordlistan med ord som föreslås. Inga ord hamnar således i ordlistan av misstag (som det kan göra med det inbyggda tangentbordet).