Grunden till ”en skola för alla” finns i FN: s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna från 1948, i vilken man kan läsa att alla har rätt till utbildning och i FN: s barnkonvention från 1989, som säger att barnens bästa alltid ska ligga till grund för beslut i samhället.
1993 utfärdade FN standardregler om delaktighet och jämlikhet för människor med funktionshinder. Nu skulle personer med funktionshinder utbildas i det allmänna utbildningsväsendet. (SOU 1998:66). För att klargöra hur denna utbildning för alla som skulle gå till arrangerades ett möte i Salamanca, Spanien 1994. Mötet som arrangerades av UNESCO samlade 300 deltagare från 92 länder. Salamanca-överenskommelsen behandlar ”inclusive education”, delaktighet och jämlikhet.
För att klargöra hur Salamanca-överenskommelsen skulle kunna fungera i Sverige tillsattes utredning som kom med sitt slutbetänkande FUNKIS - funktionshindrade elever i skolan (SOU 1998:66). Den slog fast att alla elever skulle få sin skolgång på hemorten och att den skulle vara anpassad efter deras behov. År 2000 kom handlingsplan för handikappolitiken i Sverige - Från patient till medborgare. Den nya handikappolitiken slår fast att vi ska ha design för alla och att Sverige ska vara tillgängligt för alla medborgare 2010.
Skollagen (1kap 2 §) slår fast att alla barn och ungdomar, oberoende av kön, geografisk hemvist samt sociala och ekonomiska förhållanden ska få en likvärdig utbildning över hela landet. Alla elever har rätt att få en lika bra utbildning oavsett var de bor. I utbildningen skall hänsyn tas till elever med särskilda behov. Skolan och hemmet ska samverka för att utbildningen ska ge eleverna kunskap och färdigheter och utveckla dem till ansvarskännande samhällsmedlemmar.
Idag används uttrycket "En likvärdig skola" allt mer. Känner du till dokument som berättar mer om orsaken till detta, är vi glada för tips.
